Nilsson.

Jag har sträckläst Johanna Nilssons Konsten att vara Ela. Den tjejen kan verkligen skriva! Det kändes befriande att läsa om Ela som vid tjugosex års ålder är lika labil och motvalls som jag har varit sedan jag var sexton sjutton år, och fortfarande är vid trettiotre-och-ett-halvt utan någon ljusning i sikte... Det finns fortfarande två böcker av Johanna som jag inte läst ännu, plus hennes nya som kommer ut till våren. Det känns tryggt.

Fortsätter med lyriken också lite då och då. Just nu Christine Falkenlands Om honom, som överraskar. Jag har lättare att ta till mig den än hennes prosa. Ovanligt, men hennes språk kanske passar bättre för poesi - åtminstone i mina öron. Jag läser en eller två essäer ur Kingsolvers samling innan jag somnar varje kväll, för att de inte ska ta slut så fort. Lyxläsning!