Rufin, Sjöberg, Ishiguro, Looft, Vargas, Lindfors

Böcker i korthet (det är ett tag sen jag läste dem nu, och är de inte skitbra så försvinner de rätt snabbt ur minnet):

Globalia av Jean-Christophe Rufin - utspelar sig någon gång i framtiden när Jorden består av ett antal stora städer som skyddas under glaskupoler och alla ingår i en och samma stat. Artificiellt väder och väldigt skyddat, men alla trivs inte. En ung man och hans flickvän bryter sig ut i icke-zonerna där de laglösa bor. Ganska spännande men jag tyckte inte att det höll hela vägen.

Barnflickan i Knutby av Thomas Sjöberg - fascinerande, men bortsett från SMS:en mellan pastorn och barnflickan och mellan pastorn och hans älskarinna var det inte mycket nytt som boken tillförde. Åtminstone inte för mig som följt eländet rätt noga i pressen. Det kändes lite nära inpå här, runt hörnet från Uppsala bara.

Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro - jag har inte läst något av den här hyllade författaren tidigare, men filmen som bygger på hans bok Återstoden av dagen är ju bra. Det här väntade jag mig något alldeles extra av eftersom den fått så fina recensioner. Blev besviken, vad är det för speciellt med detta? Jag gillade den inte något vidare.

På dina murar av Helena Looft - Wow! En ung svensk författare med ett mycket vackert och sparsmakat språk. Hemlighetsfullt och annorlunda. Kort och snabbläst men stannar i minnet efteråt. En liten pärla till bok.

Mannen som vände insidan ut av Fred Vargas. Den andra svenska översättningen av fransyskan Vargas böcker om Paris-kommissarien Adamsberg. Den här är nog ännu bättre än Budbäraren som kom förra året. En spännande deckare, men inte på vare sig amerikanskt, brittiskt eller svenskt vis - utan franskt. Intelligent och egensinnigt. Det är Einar Heckscher som översätter och jag misstänker att det sätter sin egen prägel på det - vissa författares stil är mer än andra beroende av rätt översättare och Vargas hör nog till dem. Mer, tack!

Utanför allt av Elisabeth Lindfors som förra året debuterade med en Hon hette Agnes, en fin men lite tråkig berättelse om ett kvinnoöde. Det här är inget som liknar den, bortsett från att det handlar om en kvinna: Elma Oter. Det är någon gång i ett framtida totalitärt samhälle och Elma lever i slumområden eftersom hon vägrar acceptera makten. Hon skriver brev till sin dotter som hon inte vet om hon någonsin mer får se. Annorlunda upplägg, inte i min smak men jag måste erkänna att jag blev överraskad mot slutet och det förbättrade helhetsintrycket.